Solljus och SevenUp

Så letade sig ljuset lite retfullt in genom oputsade fönster och påannonserade att den första riktiga vårdagen för året var här. Efter att ha ägnat gårdagen åt utrustningsvård så kändes det att det var dags att greppa kameraväskan och ge sig ut i jakt efter ljuset.
Ibland när jag inte riktigt vet var jag ska börja eller vad jag vill berätta så går jag till botan och lägger mig raklång bland växterna och blommorna. Det blir inte världens mest nyskapande bilder, men det finns nåt fridfullt i att göra dem. Och idag när jag såg de vackra trädskuggorna på den torra asfalten så insåg jag att idag, idag var en botanbörjardag.

I botan var det nätt och jämt tort i marken och än hade inga vitsippor tittat fram, men några gula sippliknande blommor fanns och så några sånna här:




I packningen för dagen fanns något så ovanligt som en SevenUp. Det måste vara sju, åtta år sen en sådan senast fick följa med hem och smaken var en minnesfylld upplevelse. Den smakade barndom och kalla äggmackor i kylboxen, sand och familjeutflykt till Tartarsjön utanför Bagdad. Den smakade grillad kyckling och Cypern, havsluft och atarispel. Fantastiskt hur en dryck kan rymma så mycket minnen.




Förra helgen blev min kameraväska en Lensbaby rikare och jag har sällan blivit mer blixtförälskad i en glugg. Det finns nåt med handhavandet av den som känns så intuitivt och bilderna är underbart oskarpa.
Fantastiskt hur gott oskarpa bilder kan kännas i en värld där skarpast är liktydigt med bäst.






/emtre