Aktiv dumhet

Jag gjorde en dumhet i onsdags när jag kryssade och skrev på filmpåsen påväg in till Crimson. I ett ögonblick av snålhet tyckte jag att jag gott kunde vänta fyra dagar på mina bilder och få framkallningen lite billigare. Det var ju trots allt inte bråttom tänkte jag i min enfald. Aldrig hade jag kunnat förutse att jag så otåligt skulle invänta återvändandet av dessa mina första 120films bilder.
Så fyra gånger idag har jag loggat hos crimson och kollat om det inte rååkade vara så att de små skannade bilderna redan nu landat i min digitala inbox och fyra gånger har jag loggat ut fnysande åt min egen otålighet. Jag gissar att det är nyttigt att vänta .. det finns säkert nån bra egenskap som får övning av det, jag ska bara komma på vilken.

Under tiden har jag lekt lite med min andra leksakskamera eller min väskkamera som jag tänker på den som. Till skillnad från lådkameror som får sitt namn av att de är små lådor så får min väskkamera sitt namn av att den bor i min väska. Den är liten o behändig och omedelbar i sin digitalhet, men varje gång jag använder den längtar jag efter min systemkamera. Som väskkamera är den i vart fall perfekt och jag försöker ha överseende med dess begränsningar samtidigt som jag låter den utmana mina egna.

Från arbetsplatsen med omnejd, bildur. Några nyare än andra.











/emtre


ps. Detta blogginlägg tillägnas McLinks utan vars hjälp jag sovit istället för att skriva blogginlägg. ds.