Bevingad skymning

Stunden innan skymning fylls himlen av tysta vingar. Från ingenstans glider de i tusental fram i jakt på lämpliga hustak att vila på. Snart är dags att under skrik och skrän invadera parken och slåss om sovplats i kvällens bästa träd, men för nu är de som en enda skugga som faller tungt över staden.



Jag följer dem från min balkong varje kväll och snart blir de min aftonliga fotoutmaning. De är en mäktig, lätt Hitchcockiansk upplevelse, när de uppenbarar sig och jag har kameran redo och hoppas ljuset ska räcka.

















Det finns en del av mig som alltid stiger himmelsmot när jag ser dem, som svävar tyst med dem i skymningsljus. Jag andas frid och enskildhet och känner del av det större som är livet.

/emtre