Den tomma staden

Det blir inga människor.

Varje gång jag för över bilderna från mobilen så är det bara att konstatera - det finns väldigt få, om ens några människor på bilderna. Det är så tydligt, att det är svårt att inte fundera på varför.

Jag vet inte säkert, men jag tror svaret är dubbelt:
Dels känns det inte riktigt rätt att fotografera människor. Mobilen ger ifrån sig ett litet inspelat ljud varje gång man tar en bild och i tider där tillverkarna får kritik för att deras mobiler går att använda för sexuellt trakasserande smygfotograferande, så går ljudet inte att stänga av. Ljudet är egentligen inte så mycket högre än när spegeln slår i dsrl:en, men reaktionen från omkringgående är annorlunda - eller så inbillar jag mig det. Men jag tror också att mobilen avslöjar en osäkerhet hos mig. Att jag känner mig mer utsatt i mitt fotograferande när jag inte håller i en kamera som klassar mig som 'seriös'.

Så blicken dras till trygga, stilla saker som inte riskerar ifrågasätta. Sen tycker jag om den, min konstiga folktomma stad, fylld med himlar och hus.