Fy va fult

Jag pratar med kollegan om att vi behöver bilder till det lilla informationsskrift vi producerar ett par gånger per år. Den är ett sånt där projekt som jag aldrig trodde skulle bli långlivat, men som nu när vi är inne på tredje året, jag är lite stolt över att vi lyckas hålla vid liv. Men framsidesbilder är alltid ett aber. Det ska vara nåt snyggt, nåt som stämmer med temat, helst nåt som fångar in och givetvis ska det vara gratis och helst producerat i en handvändning. Det sista är egentligen inget krav utan mer en konsekvens av att det inte finns utrymme för mig att ta en halvdag för att hitta grejer/folk/platser för att göra nåt annat. Det finns en massa annat som är så mycket viktigare och så mycket mer akut än framsidesbilden, så den blir nästan alltid kvar till sist och vi sitter där och rotar tillsammans i mitt bildarkiv för att se om det finns nåt vi kan leva med.

Den här gången har vi kläckt en idé dock, kollegan och jag, vi (det vill säga jag) ska plåta några av de mer kända husfasaderna som tillhör arbetsgivaren och bygga en liten bank med sånna, så har vi nåt att använda när inspirationen och tiden tryter. Enkelt, billigt och lite tråkigt, men det sista har vi överseende med.

Vi trillar in i en diskussion om vilka fasader som är värda att använda sig av och vilka som är vackra. Kollegan tycker nybyggena i kvarteret är nåt av det fulaste hon sett, medan jag, jag tycker de är ganska härliga på ett minimalistiskt och fyrkantigt sätt. De ser ut som fabrikslokaler säger hon med en fnysning. Dessutom är det fel färg på dem, de passar inte in.
Jag tänker på henne när jag senare tar en promenad förbi nybyggena med kameran. Och jo, det ser ut lite som en fabrik, men allt jag känner är vad vackert det är. Linjerna, gråheten, tråkigheten ... mmm biiild ... låter det inom mig. Jag ser egentligen inte husen utan bilderna de kan bli, bilderna de redan är redan innan jag lyfter kameran. Skönhet är en så perspektivbunden upplevelse.

När hon ser bilderna, nickar hon bekräftande; mm, ser ut som en fabrik. Fy va fult det är. Och jag tittar på min bild och tycker fortfarande bygget är hejdlöst vackert i sin alldeles eget gråa tråkighet.