Ashes and snow

Med jämna mellanrum återvänder jag i mitt funderande till de kanske eviga frågorna;
Varför fotograferar jag? Vad är det jag vill uppnå? Vad är det jag vill berätta som inte redan sagts om och om igen?

Varje gång blir svaret något mindre diffust, men alltjämt är vi långt från ett klart svar. Kanske är detta som allt i livet, att det inte är svaret som är viktigt utan vägen dit. Än är svaret bara en känsla, en vetskap om att det finns något viktigt och ännu ordlöst som behöver få berättas. Något som är mitt och som det är upp till mig att få berättat.

Ibland när jag tvivlar på att det nånsin kommer gå att få ihop så surfar jag till Gregory Colberts sida för utställning Ashes and snow och fyller på med hopp och tilltro. Och det är inte bara de vackra bilderna som fångar mig, det är kombinationen av musik, ord och bild. Av helheten och budskapen. Och jag blir fullkomligt förförd och jag tror igen. Att allt är möjligt.

Appropå inspiration