A. Adams

I snart två månader så har jag burit runt på Steve Edwards 'Fotografi- en introduktion'. Tanken har varit att så fort jag får en stund över så ska jag läsa den. Strax, alldeles snart, kanske idag på lunchen, kanske om jag inte somnar när jag kommer hem, kanske imorgon på tåget, kanske på söndag, men snart. Så i två månader har den skuffats runt i min väska och bara väntat på att det ska bli tillfälle - och nu har det äntligen blivit tid över.

När jag läser blir jag påmind om hur outbildad jag är när det gäller fotografi, fast påmind på ett bra sätt. Ett som lockar till mer läsande och till nya tankar.

I förrgår, när jag satt nere på Lions Café vid Fyrisån och läste, så la jag plötsligt ifrån mig boken med det bredaste av leenden. Jag hade just läst om Ansel Adams som kritiserat fotograferna (vilka inkluderade Arthur Rothstein, Dorothea Lange och Walker Evans) som arbetade åt FSA (Farm Security Administration) för att vara 'ett gäng sociologer med kameror' snarare än riktiga fotografer. För Adams var det viktigt att fotografi skulle vara ett personligt uttyrycksmedel och detsamma som konstfotografi, inte dokumententationer.

Jag skrattade dels för att resonemanget klingar så bekant även idag fastän omvänt: att riktiga fotografer jobbar dokumentärt inte med konstfotografi. Men också för att jag fann att jag genast gillade den gamle gubben Adams lite mer. Adams, som jag annars associerade med zonsystemet och en välutvecklad kult hos svartvita landskapsfotografer, blev plötsligt lite intressantare och jag insåg att han kanske inte alls var så fyrkantig som hans efterföljare tycks vara. Spännande.
Ser fram emot vad mer där finns att upptäcka.