Det supernormala
I dagens DN skriver litteraturjournalisten Bo Madestrand om designboken Super normal av Naoto Fukasawa och Jasper Morrison. För den som undrar vad det supernormala är så beskriver Jasper Morrison det bla såhär: "Ett objekt kan vara supernormalt genom att vara så exremt normalt att dess närvaro tas för given..." .
Morrison och Fukasawa exemplifierar sen sitt supernormala genom att plocka fram just design av saker som är så normala att vi slutat se dem och det är där nånstans som mitt intresse väcks. Inte av sakerna, även om de är ibland både spännande och vackra att plötsligt inte bara använda och utan plötsligt se, men av tanken på det som är så normalt så att vi slutar fundera över det, slutar se.
Och jag undrar; vilka vackra saker missar jag i vardagen för att blicken helt enkelt blivit hemmablind och hur gör man för att hålla blicken alltjämt ny och upptäcksglad?
Morrison och Fukasawa exemplifierar sen sitt supernormala genom att plocka fram just design av saker som är så normala att vi slutat se dem och det är där nånstans som mitt intresse väcks. Inte av sakerna, även om de är ibland både spännande och vackra att plötsligt inte bara använda och utan plötsligt se, men av tanken på det som är så normalt så att vi slutar fundera över det, slutar se.
Och jag undrar; vilka vackra saker missar jag i vardagen för att blicken helt enkelt blivit hemmablind och hur gör man för att hålla blicken alltjämt ny och upptäcksglad?
Labels: funderingar
posted by emtre at 10:28 PM
1 Comments:
Intressant det där. Jag tror att det finns otroligt många vackra saker man inte noterar just för att man är hemmablind. Att hitta en lösning på detta är naturligtvis inte lätt. Kanske gäller det att stanna upp mer och ge saker/platser lite mer tid. Då upptäcker man i vilket fall många detaljer som man aldrig skulle se annars. /S.
Post a Comment
<< Home