Liten människa

Jag har ägnat två kvällar åt att redigera babybilder. En av mina älsta vänner och namne ville ha en favorit i repris; när hennes äldsta dotter var fyra månader tog jag lite bilder av familjen och nu när yngsta dottern uppnåt samma ålder ville familjen ha nya bilder. Och det tyckte jag gott jag kunde fixa.

Så nu har jag umgåtts två bildbehandlingskvällar med en väldigt söt och lätt rosa liten tjej. Det har varit mycket baby, mycket gullighet och mycket varma färger. Precis som mamma vill ha det.

När jag var klar så tittade jag igenom bilderna igen. Den här gången på jakt efter nåt annat, nåt jag funderat över medan jag bildbehandlat: att även vid fyra månaders ålder lyser ibland människan igenom. I korta ögonblick glimtar en själ fram bland alla leenden, gurglanden och hungriga skrik. Det som är hon finns där nånstans - eller så unnar jag mig ynnesten att vara en romantiserande dåre en stund.
Jag ser nåt i vart fall. Ser du?