Kameravärdering och fotografgemenskapstatus

Som fotografer tycks vi aldrig riktigt kunna frigöra oss från den fysiska verkligheten av våra tekniska hjälpredor, kamerorna. Vad spelar väl pennan för roll i handen på en ordsmed frågar vi oss, men ändå, så står vi där med kameran i hand och inser att det spelar roll.

Det finns en typ av manlig (?) fotografgemenskap där storleken på ditt hus och din glugg är avgörande för din status i gruppen. Stor kamera ger hög status, för givetvis är man en bra och kunnig fotograf om man bär runt på en stor, dyr, klump till kamera. Det finns en annan typ av fotografgemenskap där kameahuset är precis lika viktigt men här är det viktiga är att det ska vara så stilrent, så klassiskt och gärna så litet och diskret som möjligt. Hasselbladare är ok, men annars är det gärna mätsökarkameror som gäller. Husen är inte viktiga, samtidigt som det är viktigt att inte komma släpande på nån stor klump till kamera, att inte avslöja sig tillhöra den första gruppen.

På vernissage för ett tag sen bytte jag några ord med den utställande fotografen. Han log och nickade lite mot min kamera -Vilken stor kamera ... och alla sociala koder i rummet sa mig att här är det helt fel. Mmm, nickade jag tillbaka och med en överväldligande känsla av att just ha blivit påkommen som vargen i sagan om rödluvan så kämpade jag mot impulsen att gömma kameran ur sikte.

Det finns såklart fler fotografgemenskaper med fler eller andra kameravärderingar, men helt värdebefriade tycks inte våra arbetsredskap bli, speciellt inte i mötet med andra fotografer.

Kanske bär vi ännu på en djupt dold känsla av att det finns något magiskt i den process som utan vår inblandning gör bilder av ögonblick och ljus? Eller kanske så blir vi aldrig riktigt av med tankespöket av den mekaniska bildframställningen där fotografen egentligen bara är en kugge i maskineriet, trots att vi egentligen tror att vi vet att det är fotografen som gör kameran?

Idag kom den Agfa Isola 1 som jag impulsinvesterat i. Riktigt vad den säger om mina kameravärderingar vet jag inte, men förhoppningsvis blir det mer mellanformatsbilder som ett resultat av den.

Bilder är från Diana och Namibia.