Sunday, October 07, 2007

Du mich auch

Jag hittade Anders Petersens Du mich auch i bokhandeln häromdagen. Jag bläddrade i den och försökte ställa tillbaka den på hyllan men kunde inte riktigt förmå mig till det, så jag bar runt på den en stund och hoppades att känslan av att den borde följa med mig hem skulle gå över. Det gjorde den inte. Så jag muttrade lite och gick till kassan för att betala.

Det finns nåt i helheten, i bilderna men också i texterna som berör, som berättar, som stannar kvar. Nu är ju Anders Petersen en av få internationellt erkända svenska fotografer. Han har tillsammans med Christer Strömholm inspirerat generationer av svenska fotografer. Men jag undrar när jag bläddrar i boken om det verkligen är klokt att imitera honom. Berättandet känns så personligt, så intimt förknippad med en människas världsuppfattning, en människas själ.

Jag gissar att min tolkning och förståelse av bilderna färgas och formas av den dokumentär jag såg om honom i september. Bilder som annars skulle kunna kännas voyeuristiska eller utnyttjande känns nära och kärleksfullt berättande. Det är som att ögat som ser inte dömmer, inte letar snygga bilder, inte utnyttjar för sin egen skull. Kanske gör han det, men det är inte vad jag ser.
I andra fotografers produktion kan jag ibland uppleva bilden som ... färdig eller som sig själv nog. Självklart är Anders bilder färdiga, de är underbart omsorgsfullt kopierade, men det känns som att den samlade berättelsen är viktigare än bilderna. Lite som att de enskilda orden hos en poet är underordnade textens helhet. En del av bilderna älskar jag, andra berör mig, andra tycker jag inte om och vissa accepterar jag bara med visst motstånd, men hela tiden strömmar de förbi mig som delar i en helhet. En berättelse med en känsla och en själ utan att det är ego.

Kopieringen tillsammans med kornet i bilderna gör att jag då och då märker att mina fingrar rör vid bokens sidor. Det är som att jag lockas till en taktil upplevelse förutom den bildliga och den känslomässiga. I förbigående kan jag inte låta bli att undra om dessa bilder skulla upplevas lika tagna med dagens digitala teknik. Av nån anledning tror jag inte det, vilket är en främmande tankefågel på min himmel.

Jag lägger boken på soffbordet istället för att stoppa in den i bokhyllan. Här är jag inte färdig-tittad eller färdig-tänkt. Här blir det till att fundera mer. Men nu sömn.

Labels: , ,

0 Comments:

Post a Comment

<< Home