Wednesday, November 28, 2007

Inifrån


Jag kan fortfarande minnas doften. Doften av afrika och den påtagligt fysiska upplevelsen av att bli omfamnad av fuktig värme. Det var natt och jag skulle vilja skriva att mamma höll mig i handen när vi gick nerför flygplanstrappan mot landningsbanan, men jag minns inte, jag minns bara doften, mörkret och värmen.

Jag var nio och södra afrika skulle förändra både mitt liv och min utblick mot livet. Det skulle stjäla en bit av mig och ge mig en annan tillbaka, göra mig till bortbyting i alla läger, hemma ingenstans och överallt. Det skulle vara en gåva och det skulle dröja en evighet innan jag ens började vara hel igen.

Jag har funderat länge över varför det aldrig tycktes bli några bilder från afrika. Lite familjebilder och några elefanter såklart, men inga bilder. År efter år har jag återvänt, till föräldrar och hem, till södra afrika och Sydafrika, men fotografin tycktes inte vilja följa med.

Men ikväll har jag funderat om det verkligen är sant. eller om jag bara inte vill se berättelserna som jag fångar utkanten av.

Det finns ett annat afrika än det som berättas om i tv-reportagen.
Ett annat afrika än det det som visas i bildjournalisternas arbete. Ett innifrån-afrika, en existens med lika mycket vardag, lika mycket vana och tråkighet som vilken svensk förorts vardag som helst. Den kan verka exotisk, den kan t om låta lyxig, men det är samma vardag, med skillnaden att här är våldet aldrig långt borta. Och det galler som skyddar och håller andra ute, låser också inne på samma gång.


Bilden ovan kändes väldigt typisk.
Innifrån en låst luftkonditionerad bil betraktar jag landskapet flyta förbi och den rödbruna jorden får mitt hjärta att slå lite extra. Röd jord är liv, är hemma. Bildörren är inte låst av rädsla utan av medvetenhet om hur många bilkapningar som sker och om många mord och våldtäkter som följer. Inte av rädsla, men inte befriad av den heller. Efter ett tag är den låst av vana, för ingen vill tänka på allt det som faktiskt finns där ute att vara rädd för. Känslan av lugn och normalitet går att skapa, är viktiga att skapa även när inget av dem egentligen är sant.

Jag vet inte om jag ens har förmågan att berätta om hur det är.

Labels: ,

0 Comments:

Post a Comment

<< Home