Wednesday, July 20, 2005

De gula taxibilarnas stad


Jag sitter vid Starbucks panoramafönster och ser ut över sjunde avenyn där morgonens flodvåg av människor är påväg till jobbet. Den lätta overklighetskänslan från igår tycks hålla i sig, det känns som att jag råkat snubbla på nån reva i verkligheten och transporterats in i nån tv-serie. Det jag egentligen gjort är tillbringat sju timmar på ett plan och anlänt i staden där allting händer; 'If you can make it there, you´ll make it anywhere'. New York ... Manhattan, New York.

Det här är min 30-årspresent till mig själv (ja, inte enbart från mig själv, farmor och föräldrar fick finna sig i en kort önskelista ... ). Tio dagar vigda enbart för foto och Vara i New York, städernas stad och de gula taxibilarnas hemvist. Om jag ska vara helt ärlig så lockar de gula taxibilarna minst lika mycket om inte mer än skyskrapor och mångkulturella deli´s. Det är nåt lite visst med dem och de står också mycket riktigt högst upp på min bildlista.

Bildlistan ja ... Jag har försökt förbereda mig, läsa på, se andras bilder, frågat efter förslag och försökt skapa en vettig bildlista. Jag är inte så speciellt nöjd med den, men den är en början i varjefall.

Jag har också bestämt mig för att prioritera Varat, att försöka känna staden snarare än bara bocka av motivområden. Men såhär min första morgon här känns allt mest virrigt, ur balans och overkligt - den färdigskivade melonfruktsalladen och bageln var goda dock så det finns potential även för den här dagen.








12h senare

Jag försöker förtvivlat hålla mig vaken nog för att se nåt av alla de kanaler som basutbudet på hotellet erbjuder. Planen är att behålla så mycket av min svenska dygnsrytm som möjlight och på så sätt magiskt få tillgång till en morgonpigghet som aldrig tidigare varit min. Nackdelen är att jag redan vid sju på kvällen klipper med ögonen och gäspar flodhäststort.

Det var svårt att göra vettiga bilder idag. Staden är helt överväldigande, intrycken fullkomligen väller över mig och jag hinner knappt sortera dem än mindre processa dem tillräckligt för att känna bilderna. Jag irrar med blicken och själen i en ansats att få med allt, uppleva allt och i slutändan blir det förvirrande, för mycket.
Frustrationen har funnits där idag. Frustration blandad med en lätt stress - tänk om det inte blir några vettiga bilder alls här? Tänk om allt blir skit .. tänk om .. Nä Stopp! Sömn och nya tag imorgon. Världen blir alltid bättre med en god natts sömn. Kanske drömmer jag om gula taxibilar.




Ny dag

Tillbaka på Starbucks, på gatan utanför fönstret så är det morgonrusning igen och framför mig melonfruktsallad och en bagel med sesamfrön ... igen. Det känns tryggt att skapa en liten rutin i allt det ovana och det känns som lyx för ett morgontroll som mig att vakna utsövd och frukosthungrig redan vid halv sex på morgonen.

Idag känns världen något mindre overklig och jag har en plan för fotograferandet. Min UGL-handledare sa för massor med år sen att det finns två vägar till nya handlingssätt, antingen förändrar man känslan som ger upphov till beteende eller så ändrar man beteendet och ser om känslan följer efter.
Så om lugnet och bilden inte kommer till mig innan jag lyfter kameran, så kan jag likaväl börja fotografera och hoppas att bilderna dyker upp efter hand.

Ska försöka ha lite tålamod med mig också, om jag lättar på kraven så minskar stressen och minskad stress ger ökad chans för kreativitet. Lättare att tänka än att göra, men men. Vi får se hur det går.

bbl




/emtre