Sunday, April 23, 2006

Ett eget uttryck

Ibland slås jag av hur världen förändrats genom sökmotorer som Google. Plötsligt finns oändliga mängder med meningsfull och meningslös information vid ens fingertoppar. Med en rätt formulerad sökning hittar man guldgruvor av hjälpsam kunskap och ibland det oförutsedda man inte visste att man ville veta.

Efter en skogspromenad i vårsolskväll kom jag hem med kameran fylld med blåsippor. Det blir liksom så. De står där så delikata och små, blickandes mot solen och nickandes när det kvällnar. Det finns nåt oemotståndligt över dem och varför motstå en så ofarlig kallelse. Blickandes genom bilderna är det svårt att inte fundera över idén om det egna uttrycket, om det unika förmedlandet och den menings- bärande bilden.
Fotosidans bildpooler svämmar dessa vackra vårdagar över av blå- och vitsippebilder och mina bilder är dem till förvillelse lika.

Googlandes på 'ett eget uttryck' fann jag, som man ju gör, två spännande länkar.

Karlstad stad jobbar aktivt och medvetet med profilbilder för att skapa en bildlig särart från andra städer. En ganska naturlig tanke, underligt egentligen att man inte ser sånt tänkande på fler områden.

'Profilbilder, ett eget uttryck.
För att särskilja Karlstad från andra svenska städer använder vi oss av ett eget bilduttryck. Vi dramatiserar solen och fotograferar ofta i motljus. Gärna i kvällssol som ger ett härligt ljus. På inomhusbilder kompenserar vi bristen på sol med en varm färgton i bilderna. Det viktiga är att det alltid finns en varm ton och känsla i våra bilder.'



Eva-Lotta Holm Flach lektor i konstteori på Konsthögskolan och delaktig i Galleri Flach i Stockholm har skrivit en intressant reflektion på temat eget uttryck

Så var det de där blåsipporna också:















/emtre

Friday, April 21, 2006

Trädens vilsamma vandring

Varje dag vandrar träden på gatan utanför, sträcker sig lättjefullt långsamt över trottoarer och asfalt. Bundna av rötter och jord hittar de en egen väg att röra och beröra, långt bortom räckvidden av begränsande grenar. Vilsamt vandrar de med solen. Långsamt beskådar de världen. Varje morgon rör de himlavalvet först, långt innan solen skapar dagen pånytt. Varje natt står de som väktare stadigt inför det oändliga i nattskyn.

De liv vi lever rör sig så hastigt, så fort att vi knappt ser eller känner den långsamma beröringen av skuggträd alldeles intill. Vilsamt vandrandes med vid vår sida. Vaktandes vår färd, seendes vår hast, varandes det som fanns innan och det som fanns efter.

Dianans bilder har kommit nu.





















Stad






/emtre

Wednesday, April 19, 2006

Aktiv dumhet

Jag gjorde en dumhet i onsdags när jag kryssade och skrev på filmpåsen påväg in till Crimson. I ett ögonblick av snålhet tyckte jag att jag gott kunde vänta fyra dagar på mina bilder och få framkallningen lite billigare. Det var ju trots allt inte bråttom tänkte jag i min enfald. Aldrig hade jag kunnat förutse att jag så otåligt skulle invänta återvändandet av dessa mina första 120films bilder.
Så fyra gånger idag har jag loggat hos crimson och kollat om det inte rååkade vara så att de små skannade bilderna redan nu landat i min digitala inbox och fyra gånger har jag loggat ut fnysande åt min egen otålighet. Jag gissar att det är nyttigt att vänta .. det finns säkert nån bra egenskap som får övning av det, jag ska bara komma på vilken.

Under tiden har jag lekt lite med min andra leksakskamera eller min väskkamera som jag tänker på den som. Till skillnad från lådkameror som får sitt namn av att de är små lådor så får min väskkamera sitt namn av att den bor i min väska. Den är liten o behändig och omedelbar i sin digitalhet, men varje gång jag använder den längtar jag efter min systemkamera. Som väskkamera är den i vart fall perfekt och jag försöker ha överseende med dess begränsningar samtidigt som jag låter den utmana mina egna.

Från arbetsplatsen med omnejd, bildur. Några nyare än andra.











/emtre


ps. Detta blogginlägg tillägnas McLinks utan vars hjälp jag sovit istället för att skriva blogginlägg. ds.

Sunday, April 16, 2006

Stad sedd

Jag önskar jag var av den där morgonpigga sorten så jag kunde börja med att berätta hur luften doftade tidigt om morgonen när jag tillsammans med solen fick se världen födas pånytt. Men, tidiga mornar har aldrig och kommer nog tyvärr aldrig vara min melodi, men för den som är nyfiken kan jag berätta hur världen doftade när den funnits i en sådär fem timmar ... den doftade varmt damm.

Så vid sådär tolv gav jag mig iväg för en #fotopromenad i huvudstaden. För dagen i sällskap av El Greco och såklart av min lensbaby. Utmaningen: att se stad med babyn på kameran. Lensbabyn är på många sätt icke-optimal för gatufoto. Man måste alltid lyfta den till ögat, det tar ett tag att hitta skärpan och när man väl hittat den så är den inte alltid på rätt ställe. Med andra ord blir man långsam och odiskret, chansen att bilden vandrat vidare är ganska stor. Men men .. man måste ju försöka i varjefall.











/emtre

Solljus och SevenUp

Så letade sig ljuset lite retfullt in genom oputsade fönster och påannonserade att den första riktiga vårdagen för året var här. Efter att ha ägnat gårdagen åt utrustningsvård så kändes det att det var dags att greppa kameraväskan och ge sig ut i jakt efter ljuset.
Ibland när jag inte riktigt vet var jag ska börja eller vad jag vill berätta så går jag till botan och lägger mig raklång bland växterna och blommorna. Det blir inte världens mest nyskapande bilder, men det finns nåt fridfullt i att göra dem. Och idag när jag såg de vackra trädskuggorna på den torra asfalten så insåg jag att idag, idag var en botanbörjardag.

I botan var det nätt och jämt tort i marken och än hade inga vitsippor tittat fram, men några gula sippliknande blommor fanns och så några sånna här:




I packningen för dagen fanns något så ovanligt som en SevenUp. Det måste vara sju, åtta år sen en sådan senast fick följa med hem och smaken var en minnesfylld upplevelse. Den smakade barndom och kalla äggmackor i kylboxen, sand och familjeutflykt till Tartarsjön utanför Bagdad. Den smakade grillad kyckling och Cypern, havsluft och atarispel. Fantastiskt hur en dryck kan rymma så mycket minnen.




Förra helgen blev min kameraväska en Lensbaby rikare och jag har sällan blivit mer blixtförälskad i en glugg. Det finns nåt med handhavandet av den som känns så intuitivt och bilderna är underbart oskarpa.
Fantastiskt hur gott oskarpa bilder kan kännas i en värld där skarpast är liktydigt med bäst.







/emtre

Friday, April 14, 2006

Början och slut

Jag har äntligen gjort slut på min första film i Dianan. Gjort slut på och skickat in för framkallning. Varandes en icke-kemisk fotograf har jag inget i framkallningsväg hemma och minns knappt hur det var man gjorde så det verkar så mycket enklare att låta Crimson fixa det åt mig. Då får jag dessutom negativen skannade så de funkar i mitt digitala mörkrum.
Jag längtar lite fånigt efter att få tillbaka filmen, det känns som början av nåt nytt, nåt roligt.

I väntan på så blir det lite andra analoga bilder







En tid är till ända.
Det har varit två roliga, givande, ibland jobbiga men alltid lärorika år med Bella Pictura. Jag har fått ynnesten att lära känna helt underbara människor och lära mig massors om såväl människan, bilden som om mig själv. Men det var tid att göra nytt och göra annat.

Tillsammans, ställde Bella Pictura ut på Elmia Foto&Video-mässa. Som alltid var det en glädje att träffas och såklart blev det massor med bilder, från mässan o utställningen.
Ett urval och en länk till resten:















För fler bilder klicka här

Till Bellorna: ett tack för tid tillsammans och en glad kram inför år som kommer

/emtre