Tuesday, March 14, 2006

Ljudet av riktigt bra bild

Jag är på Galleri Korn mitt i en snöstorm för att uppleva 12 Fotograf(i)ers senaste utställning och väl där letar jag mig långsamt tillbaka till allt det som gäckat mig på sistonne; till den hemliga glädjen i ljus, till den vilsevandrande blickens tjusning, och till känslan av möjlighet som också kallas inspiration.

Vandrandes från bild till bild fastnar jag där, inför Anders Blomqvists bild 'la luz de la mañana'. Fastnar, lystrande, lyssnandes till ljudet av riktigt bra bild.
Det finns något bortom det uppenbara i så många av bilderna här. Något som talar förbi ögat, förbi tanken, landandes strax intill själ.
Lik en plågsamt vacker blues, smärtsamt i den sant berättade svärtan och ännu mer smärtsam i sin sällsamma skönhet. En ljuv röst till en bitter text, ett känsla av hopp och hopplöshet i ett.

Det stör mig ibland hur ordfattig jag är när det gäller bild. Inte så att jag är tyst utan att jag saknar de specifika orden, jag saknar vokabuläret. Jag vill kunna tala bild som jag kan tala musik, jag vill ha ord för nyanser, för känslan.



I avsaknad på nåt lämpligt nytt, en gammal favorit i repris.

/emtre

Ah just! Jag fick tag i en Diana, eller det står inte Diana på den, men sånt är detaljer. Och efter att pinsamt avslöjat min okunnighet har den underbara fröken Mi hjälp mig med en tom spole så jag kan ladda film.
Nu finns inga
hinder. Dags att utforska världen pånytt.