Sunday, October 28, 2007

Höstligt 2











Labels:

Friday, October 26, 2007

Kameravärdering och fotografgemenskapstatus

Som fotografer tycks vi aldrig riktigt kunna frigöra oss från den fysiska verkligheten av våra tekniska hjälpredor, kamerorna. Vad spelar väl pennan för roll i handen på en ordsmed frågar vi oss, men ändå, så står vi där med kameran i hand och inser att det spelar roll.

Det finns en typ av manlig (?) fotografgemenskap där storleken på ditt hus och din glugg är avgörande för din status i gruppen. Stor kamera ger hög status, för givetvis är man en bra och kunnig fotograf om man bär runt på en stor, dyr, klump till kamera. Det finns en annan typ av fotografgemenskap där kameahuset är precis lika viktigt men här är det viktiga är att det ska vara så stilrent, så klassiskt och gärna så litet och diskret som möjligt. Hasselbladare är ok, men annars är det gärna mätsökarkameror som gäller. Husen är inte viktiga, samtidigt som det är viktigt att inte komma släpande på nån stor klump till kamera, att inte avslöja sig tillhöra den första gruppen.

På vernissage för ett tag sen bytte jag några ord med den utställande fotografen. Han log och nickade lite mot min kamera -Vilken stor kamera ... och alla sociala koder i rummet sa mig att här är det helt fel. Mmm, nickade jag tillbaka och med en överväldligande känsla av att just ha blivit påkommen som vargen i sagan om rödluvan så kämpade jag mot impulsen att gömma kameran ur sikte.

Det finns såklart fler fotografgemenskaper med fler eller andra kameravärderingar, men helt värdebefriade tycks inte våra arbetsredskap bli, speciellt inte i mötet med andra fotografer.

Kanske bär vi ännu på en djupt dold känsla av att det finns något magiskt i den process som utan vår inblandning gör bilder av ögonblick och ljus? Eller kanske så blir vi aldrig riktigt av med tankespöket av den mekaniska bildframställningen där fotografen egentligen bara är en kugge i maskineriet, trots att vi egentligen tror att vi vet att det är fotografen som gör kameran?

Idag kom den Agfa Isola 1 som jag impulsinvesterat i. Riktigt vad den säger om mina kameravärderingar vet jag inte, men förhoppningsvis blir det mer mellanformatsbilder som ett resultat av den.

Bilder är från Diana och Namibia.




Labels: ,

Sunday, October 21, 2007

Det andra





Labels:

Det fixar jag ... det tar säkert inte mer än 5 min



Famous last words.

Jag erbjöd mig att fixa till och skriva ut en bild åt ena kollegan som ska förnya sitt körkort. Bilden hade varit inne och vänt hos vägverket men de gillade inte den utskrift hon ordnat, en sorts vägverkets bildkritik, den var för pixlig och för dålig kontrast i. Så hon frågade om jag kanske kunde göra dem nöjda och jag lovade att försöka. Hur lång tid kan det egentligen ta, tänkte jag i mitt högmod

Sådär en tre, fyra försöksutskrifter senare var jag mer än väl påmind om att jag aldrig använt min lilla hemmaskrivare till nåt viktigare än egna det-vore-roligt-att-ha-den-här-snabbt-på-papper bilder. Det här med skrivarprofiler tillhör de fotografi närliggande tekniska kunskaper som jag än så länge kunnat undvika att lära mig. Vilket jag nån utskrift eller två till senare givetvis svär lite över. Efter nån timme har jag fem subtilt olika alternativa bilder som vägverket kan få och jag är lite mer välbevandrad i utskrifternas värld eller så vill jag inbilla mig i vart fall.

Fem minuter - my foot.

Labels:

Friday, October 19, 2007

I glömskans värld är allt i färg

Det märks att jag är nästan helt digital nuför tiden. Jag plockade fram Dianan ur garderoben för några dagar sen och bestämde mig för att den trots vissa krosskador visst borde funka. Om den inte funkar så borde jag ju ta reda på det, onekligen.
Mitt lilla problem är att jag inte kommer ihåg vad det är för film i den...

Jag bär runt på den dessa dagar när hösten är som färgrikast, ser bilder i färg, gör bilder som om de vore färg och funderar på hur stor skillnad det ändå är att tänka bilder i svartvitt eller tänka bilder i färg.

Bara 6 bilder kvar så får jag veta svaret - om alla bilder i glömskans värld verkligen är i färg.













Labels:

Thursday, October 11, 2007

Galna idéer



Det finns nåt härligt med galna idéer. De där som inte tar hänsyn till rädslor eller begränsningar eller odds eller troligheter, som bara är optimistiskt härligt hoppfulla. Jag hittade ett stipendium jag ska försöka söka.
2-4 veckor i USA. Det vore så roligt. Och jag skulle kunna söka för att använda fotografin som medel att uppfylla syftet med resan, jag skulle kunna göra det som ett fotoreportage. Jag ler lite fånigt framför datorn. Det vore så kul. Jag tror t om jag tror jag kanske har ett ämne som vore relevant.

Givetvis kommer det vara massor med sökande, och jag vet inte varför jag tror jag skulle kunna få det. Eller egentligen varför jag tror jag skulle klara att göra ett reportage. Men jag tror det. Jag bara tror det. Galet va.

Så nu ska jag bara knåpa ihop en ansökan. Bara ...
Håll tummarna för mig.

Jag lär behöva det.

Labels:

Monday, October 08, 2007

Staden vid atlantens kant





Plötsligt längtade jag Dianans vackra negativ. Kalla mig ytlig - jag kan leva med det en stund.

Labels:

Sunday, October 07, 2007

Du mich auch

Jag hittade Anders Petersens Du mich auch i bokhandeln häromdagen. Jag bläddrade i den och försökte ställa tillbaka den på hyllan men kunde inte riktigt förmå mig till det, så jag bar runt på den en stund och hoppades att känslan av att den borde följa med mig hem skulle gå över. Det gjorde den inte. Så jag muttrade lite och gick till kassan för att betala.

Det finns nåt i helheten, i bilderna men också i texterna som berör, som berättar, som stannar kvar. Nu är ju Anders Petersen en av få internationellt erkända svenska fotografer. Han har tillsammans med Christer Strömholm inspirerat generationer av svenska fotografer. Men jag undrar när jag bläddrar i boken om det verkligen är klokt att imitera honom. Berättandet känns så personligt, så intimt förknippad med en människas världsuppfattning, en människas själ.

Jag gissar att min tolkning och förståelse av bilderna färgas och formas av den dokumentär jag såg om honom i september. Bilder som annars skulle kunna kännas voyeuristiska eller utnyttjande känns nära och kärleksfullt berättande. Det är som att ögat som ser inte dömmer, inte letar snygga bilder, inte utnyttjar för sin egen skull. Kanske gör han det, men det är inte vad jag ser.
I andra fotografers produktion kan jag ibland uppleva bilden som ... färdig eller som sig själv nog. Självklart är Anders bilder färdiga, de är underbart omsorgsfullt kopierade, men det känns som att den samlade berättelsen är viktigare än bilderna. Lite som att de enskilda orden hos en poet är underordnade textens helhet. En del av bilderna älskar jag, andra berör mig, andra tycker jag inte om och vissa accepterar jag bara med visst motstånd, men hela tiden strömmar de förbi mig som delar i en helhet. En berättelse med en känsla och en själ utan att det är ego.

Kopieringen tillsammans med kornet i bilderna gör att jag då och då märker att mina fingrar rör vid bokens sidor. Det är som att jag lockas till en taktil upplevelse förutom den bildliga och den känslomässiga. I förbigående kan jag inte låta bli att undra om dessa bilder skulla upplevas lika tagna med dagens digitala teknik. Av nån anledning tror jag inte det, vilket är en främmande tankefågel på min himmel.

Jag lägger boken på soffbordet istället för att stoppa in den i bokhyllan. Här är jag inte färdig-tittad eller färdig-tänkt. Här blir det till att fundera mer. Men nu sömn.

Labels: , ,

Höstligt


Labels: ,

Thursday, October 04, 2007

Lust+Rädsla = Fotografi



För den som vill läsa så finns en artikel om kursen Lust+Rädsla=Fotografi på fotosidan.se.

Labels: ,