Thursday, June 29, 2006

Sju enkla frågor



När jag föreläser passar jag ofta på att prata om de sju frågorna. Lånade från retoriken är de som alla bra frågor förädiskt enkla att ställa, men inte så enkla att svara på. Tvärtom, kräver ofta svaren en hel del arbete och plötsligt står man där med något som är nästan färdigt. Nu föreläser jag ju i muntlig kommunikation, inte visuell men i det här fallet är jag böjd att säga 'kommunikation som kommunikation och påstå att frågorna är minst lika angelägna när man jobbar med bild.




Frågorna
Vad? (Vad är det för typ av bild, vilka egenskaper ska den ha osv.)
Vem? (Vem är bilden avsedd för? Vem är den gjord av? osv.)
Varför? (Varför ser bilden ut som den gör, varför skapar jag den osv.)
Var? (Var ska bilden skapas, Finns nära? osv.)
När? (När ska bilden skapas, visas, användas? osv.)
Hur? (Hur ska den användas, görs den? osv.)
Med hjälp av vad? (teknik, resurser, kameror, ljus, osv.)





När det gäller mitt eget bildskapande varierar det vilken eller vilka av frågorna som står i centrum för mina funderingar. Jag är sämst på att arbeta med den sista 'med hjälp av vad?', mitt intresse för kamerahus och mekanik är underutvecklat. Jag har en tendens att fastna i frågan 'varför?'men frågan 'Vem?'ligger ständigt lätt och nära i mitt bildmötande.



Tanken är att låta frågorna leda framåt, att genom dem utforska viktiga områden och upptäcka nya nycklar. För de dagar när man vill tänka innan eller fundera kring efter, så är de dörröppnande. Och för de dagar man vill få handla främst så lämnar man dem därhän och arbetar intuitivt, organiskt och bildblivande.




Sju enkla frågor med många långa svar.
En möjlighet de dagar jag vill lära mer.



/emtre

Saturday, June 17, 2006

Negativresor

Jag dem äntligen i min hand; mina första mellanformatsnegativ. Fånigt nog måste jag erkänna att de känns lite speciella. I en hemlig vrå av mitt fotografhjärta förstår jag plöstligt silvernitratfotograferna som bestämt hävdar att det digitala är och förblir mindre 'på riktigt' än filmfotografin. Att det magiska med ljus som träffar film som genom framkallning fångar ögonblick av verkligheten konkret för alltid är ett unikum.





Jag håller negativen lite extra ömt då de bestämde sig för att ge sig ut på vandringsfärd och var borta i över tre veckor. Ett litet missförstånd mellan mig och labbet gjorde att de reste ut i vida världen och för ett tag såg de ut att vara borta. Men tack vare ett riktigt bra labb och lite dektektivarbete så kom de åter.















Jag måste säga att Dianan är en glädje. Jag vet inte om bilderna egentligen blir så bra, men det är roligt och det finns något oförstört i det okomplicerade fotograferandet. Jag har laddat den med färgfilm nu. Det finns ännu mer att upptäcka.

/emtre

Labels: