Mellan drömmar
Det finns en speciell känsla anspråkslöshet när jag håller i Dianan.
Trots att den enkla kameran gör det än viktigare att fotografen gör ett bra jobb så finns det inga måsten, finns inga krav.
I sin enkelhet inbjuder den till en ödmjukhet inför allt i bilden och i livet som inte går att kontrollera. Bara genom att lyfta den väljs så många val bort, så många möjligheter försvinner och istället överlämnas jag till en plastlins och lätt oklar slutartid, till en bildlig verklighet som är större och mer mäktig än jag.
I ett och samma gör jag mig själv som fotograf viktigare och oviktigare än nånsin tidigare. Frihet i en liten platskamera från förr.
Bildur








/emtre
Trots att den enkla kameran gör det än viktigare att fotografen gör ett bra jobb så finns det inga måsten, finns inga krav.
I sin enkelhet inbjuder den till en ödmjukhet inför allt i bilden och i livet som inte går att kontrollera. Bara genom att lyfta den väljs så många val bort, så många möjligheter försvinner och istället överlämnas jag till en plastlins och lätt oklar slutartid, till en bildlig verklighet som är större och mer mäktig än jag.
I ett och samma gör jag mig själv som fotograf viktigare och oviktigare än nånsin tidigare. Frihet i en liten platskamera från förr.
Bildur








/emtre
Labels: diana