Hemvändare forts.

Hemvändare

Naginata

Fotoprojekt har en tendens att låta så pretentiösa när man pratar om dem. Och för oss överanalytiska människor så finns dessutom risken att embryot till berättelse pulveriseras om vi alltför tidigt i processen tillåts fastna i analysen över vad som berättas och varför.
Så jag tänkte jag skulle se om jag kunde fuska mig runt det hela. Och har helt enkelt struntat i att tänka på att jag plåtat KFUM-KFUK Uppsala Naginataklubb lite då och då under de senaste tre åren som ett projekt. Men det slog mig när jag redigerade bilder från förra helgen, det börjar bli lite bilder nu.

Introvert

Låsta dörrar

Jag funderar över låsta dörrar. Över min egen låsta ytterdörr. Det är en del av en tanke om ett fotoprojekt, ett om mitt andra hemma, om afrika. Men det börjar i min låsta ytterdörr.

Min ytterdörr är alltid låst. Givetvis inte när jag går in eller ut igenom den, men annars, låst. Det finns ingen tanke eller energi investerad i att den ska vara låst. Den bara är det. Jag kliver, tänder hallampan och låser dörren. Sen tar jag av mig skorna.

Jag börjande funderar över det sen mina grannar skaffade katt. En kelen söt liten sak, som jag med deras välsignelse släpper in när hon står och jamar utanför deras dörr. Släpper in, för deras dörr är inte låst.

Det är ett afrika-arv, mitt dörrlåsande. Så många år, bakom så många galler och låsta dörrar, bakom så många elektriska grindar. Det är en vana. Ett vara. Ett normaltillstånd, lite som att att kylskåpsdörren stängs när jag inte plockar in eller ut saker. Normaltillstånd: låst.

Jag funderar över det. Och om berättandet om afrika.
Det finns nog trots allt en del att säga.